ekonomieländet

Video som fortsätter på samma tema som Kucinich pratar om i mitt förra inlägg. Hartmann kommer till den viktiga lösningen på slutet, nationens folk måste återta kontrollen över pengarnas skapande för att kunna vända utvecklingen tillbaka mot demokrati och välstånd för alla. Det är alldeles oerhört hur långt det har gått utför, hur en liten klick från bank och finansbranschen i praktiken tagit över styret i USA och i Europa. De tillsatte helt fräckt sina icke-valda teknokrater i Grekland och Italien, och räddandet av euron är viktigare än månandet om befolkningarna i de europeiska länderna.

Det Hartmann säger finns utskrivet – $7.7 Trillion to Wall Street – Anything to Keep the Banksters Happy!

New York Times op-ed columnist Ross Douthat laid out this new reality of technocrat control in a recent article in which he wrote, ”For the inhabitants of Italy and Greece, who have just watched democratically elected governments toppled by pressure from financiers, European Union bureaucrats, and foreign heads of state, it evokes the cold reality of 21st-century politics. Democracy may be nice in theory, but in a time of crisis it’s the technocrats who really get to call the shots. National sovereignty is a pretty concept, but the survival of the European common currency comes first.”

All signs indicate that we’ll be confronted with this problem once again in America – as another financial crisis, be it caused by Europe or some other bubble like student debt or housing, seems like a foregone conclusion at this point. And when it hits the fan – and the American people tell Congress no way in hell will they sign off on another bailout of Wall Street – then the technocrats at the Fed will takeover and our democracy will be irrelevant – just like it was in 2008 and 2009. That’s why we, the people, need to take back control of the Fed, and why the people of Europe need to take back control of their central banks and global financial institutions.

Att en krasch för några av världens största finansiella institutioner var ytterst nära under hösten 2008, och hur de som managerar dessa anser sig ha rätt att fatta beslut som påverkar hela nationerna utan att besvära sig med att konsultera några folkvalda, framgår av de desperata åtgärder Hartman berättar om. Om hur det gick till i Sverige vid denna tiden får vi veta av Ulf Sandmark på larouche.se

Riksbanken har gjorts så ”fri”, som det bara går utan att Riksdagens ägande fråntagits. Varken Riksdag eller Regering får ha något inflytande på dess skötsel. Riksdagen får utse ett Riksbanksfullmäktige, som skall utse riksbankschef och direktion, men skall sen hålla sig borta från all ”påverkan” av räntepolitik eller kreditgivning. Riksbanken skall i stället se till marknadens behov, vilket betyder att den i stället är ofri mot de fyra svenska storbankerna och internationella finanscentra som London och New York.

Riksbankens ”självständighet” riktas således bara mot politikerna och svenska folkets inflytande. Det har gått så långt att Riksbanken bakom ryggen på politikerna i Riksdagen, I finanskrisen efter Lehmanbankens konkurs, gjorde enorma åtaganden i svenska folkets namn utan att ens Finansutskottet i Riksdagen fick veta hur farlig krisen i de svenska bankerna var. Detta fick riksdagsledamöterna först veta av två utländska utredare vid ett utskottsförhör den 31 augusti i år.

Finns det någon möjlighet att utvecklingen av ekonomin kan ledas in på en väg mot stabilitet och välstånd för alla utan att vi först måste gå igenom en katastrofal krasch, och kanske fler krig och en fortsättning mot totalitära styren och tyranni? Den yttersta toppen ur bank och finansvärlden kämpar nu desperat för att behålla kommandot trots att deras pengar-som-skuld-banksystem har nått vägs ände. Hela världen håller på att begravas i skulder och det finns väl knappast någon väg ur det här utan att skriva av en stor del av dom.
Ännu så länge är läget inte som värst (om USA) i vårt land men man räknar nog allmänt med att det kommer att stanna av här också, och att det kan bli dramatiskt därför att här ligger skuldsättningen i så hög grad hos privata, hushåll och företag. Ca 2500 miljarder i privatskulder tror jag, mot ca 1100 miljarder i statsskuld.
Men lösningen finns där om man vill, det är bara för de suveräna nationerna att se till att tillräckligt med pengar finns för att sätta igång nödvändig och önskvärd verksamhet. Finns det människor som är villiga att utföra arbetet? Troligen. Finns material för att bygga, vad det nu är som behövs, vägar, hus, anläggningar för energiproduktion osv? Troligen. Finns nödvändig kunskap? Tror inte Björklund har hunnit rasera utbildningssystemet helt ännu. Så vad hindrar oss? Att det finns brist på de där fina papperslapparna vi kallar sedlar? Om det är pappret det hänger på så används ju mest betalning i digital form nuförtiden, då är det ju ännu enklare. De där papperslapparna förväntas ju representera ett värde. Så det viktigaste måste ju vara att producera detta som ger papperslapparna ett värde, så att vi litar på att vi kan få något i utbyte mot dessa i sig själv ganska ointressanta papperslappar. Det som behövs för att komma igång är väl dessa papperslappar för att få saker att hända och så att de som utför arbetet kan få ta del av det som produceras.
Problemet är nog att vi duperats till att tro på att dessa papperslappar endast får levereras av ett speciellt skrå i staden, och att de hyrs ut mot en avgift. Utgivningen och kontrollen av mängden av detta betalningsmedel måste ligga hos en myndighet som ser till det allmänas bästa. Och det finns ingen anledning till att en brist på detta betalningsmedel ska få lov att vara orsaken till att önskvärd verksamhet inte utförs, och till att medborgarna inte ska ha möjlighet att ta del av de producerade nyttigheterna!

Michael Hudson med en ny viktig artikel – Debt Slavery – Why It Destroyed Rome, Why It Will Destroy Us Unless It’s Stopped

The idea of an independent central bank being “the hallmark of democracy” is a euphemism for relinquishing the most important policy decision – the ability to create money and credit – to the financial sector. Rather than leaving the policy choice to popular referendums, the rescue of banks organized by the EU and ECB now represents the largest category of rising national debt.

Since the Renaissance…bankers have shifted their political support to democracies. This did not reflect egalitarian or liberal political convictions as such, but rather a desire for better security for their loans. The tendency for debts to grow faster than the population’s ability to pay has been a basic constant throughout all recorded history. Debts mount up exponentially, absorbing the surplus and reducing much of the population to the equivalent of debt peonage. To put matters bluntly, the result has been junk economics. Its aim is to disable public checks and balances, shifting planning power into the hands of high finance on the claim that this is more efficient than public regulation.

 

Mer om penningsystemet och vad som bör göras .

-

>

Skriv här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s