25 mars – Ukraina/Ryssland

Jag tyckte att det var lite konstigt hur abrupt man avblåste covid- och vaccinhysterin. I början av februari här i Sverige skulle man plötsligt lätta på restriktioner, trots att många fortfarande dog i covidstatistiken. Var anledningen att det var dags för ett nytt kapitel av agendan, krig i Ukraina? Det ser helt klart ut som att USA/väst ville locka Ryssland att gå in militärt, jag trodde aldrig att Ryssland skulle göra det, det skulle vara en seger att inte låta västpropagandans förutsägelser om en rysk invasion gå i uppfyllelse.
Men jag kan inte bedöma hur det militära hotet såg/ser ut från rysk synvinkel. Jag vet bara att de har den mest brutala och hänsynslösa makt emot sig.
Nu är det bara att hoppas att Ryssland har en klar strategi för hur de ska kunna dra sig ur detta militäräventyr, för väst vill säkert att de ska fastna som i kvicksand i Ukraina, och de gör vad de kan genom att ösa in vapen.

Jag har undrat vad det var som fick Ryssland att just nu uppleva läget så akut att man tog till dessa drastiska åtgärder. John Mearsheimer kommer med en uppgift i en artikel i The Economist den 19 mars, USA och Ukraina skrev under en överenskommelse i november 2021 om att Ukraina skulle fortsätta att närma sig Nato –
John Mearsheimer on why the West is principally responsible for the Ukrainian crisis

Unsurprisingly, Moscow found this evolving situation intolerable and began mobilising its army on Ukraine’s border last spring to signal its resolve to Washington. But it had no effect, as the Biden administration continued to move closer to Ukraine. This led Russia to precipitate a full-blown diplomatic stand-off in December. As Sergey Lavrov, Russia’s foreign minister, put it: “We reached our boiling point.” Russia demanded a written guarantee that Ukraine would never become a part of NATO and that the alliance remove the military assets it had deployed in eastern Europe since 1997. The subsequent negotiations failed, as Mr Blinken made clear: “There is no change. There will be no change.” A month later Mr Putin launched an invasion of Ukraine to eliminate the threat he saw from NATO.

Det har också förekommit uppgifter om att ukrainsk militär förberedde en större attack mot Donetsk/Lugansk i början av mars. Jag är ändå inte övertygad om att det är detta, överenskommelsen i november och uppgifterna om en attack, som var den verkliga orsaken till att ryssarna upplevde situationen som akut. Jag är inte heller övertygad om att den här militära invasionen var det bästa sättet att hantera situationen på. Men som sagt, jag är ingen militärexpert, och någon svensk eller annan väst-militärexpert går ju inte att lita på i det här fallet, och ryssarna tycker jag inte har förklarat tillräckligt tydligt hur det såg ut från deras håll.

Inte heller ett inlägg från ryska TASS om bakgrunden till invasionen ger mycket hjälp – What led up to and sparked the Ukraine conflict in 2022

Ett bra inlägg av en journalist som varit i Ukraina nyligen, dessutom översatt till svenska –
nyhetsbanken.se – Öster om fronten

Den tyske ekonomen och numera mediekritikern Thomas Röper, bosatt i Sankt Petersburg och redaktör för tyska nättidningen Anti-Spiegel, var nyligen tillsammans med några andra västjournalister inbjuden som en av de första utländska journalisterna att besöka konfliktområdet i östra Ukraina.
Här är hans första rapport från den 17 mars.

Ulf Bjerén – Väst valde kriget

Kuppen 2014 initierades, finansierades och styrdes av USA och EU. Fascistiska stormtrupper användes för att tvinga den folkvalda presidenten i landsflykt. Kuppen våldförde sig grovt på den folkrättsliga principen att inte blanda sig i andra länders inre angelägenheter. Ambassadörer och ministrar deltog öppet i demonstrationerna på Maidantorget i Kiev och USA dirigerade vilka som skulle sitta i kuppregeringen.
Sedan följde åtta år av bombardemang av de ryskorienterade Donetsk och Luhansk under ackompanjemang av rasistisk, russofob och genocid propaganda. Detta skedde utan protester i väst.
Självklart upplevde Ryssland det som ett existentiellt hot när Nato, tvärsemot alla de löften som getts, avancerade till landets gränser med amerikanska missiler som kunde nå Rysslands hjärta på en kvarts timme.
Väst hade möjligheten, efter de rimliga ryska förslagen om ömsesidiga säkerhetsgarantier, att ta dem i beaktande och finna en diplomatisk lösning. De avfärdades dock med motiveringen om varje lands rätt att bestämma över vilka vapen man vill placera ut. Men egen säkerhet kan inte vinnas genom att nonchalera grannlandets.
Rysslands vädjanden möttes av Nato-chefen Stoltenberg med kommentaren att om Ryssland vill ha mindre vapen vid sina gränser ska de få fler. Zelensky sa sig inte längre vara intresserad av att genomföra Minsk-avtalen om att ge Donetsk och Luhansk ökad autonomi inom den ukrainska statsbildningen och ville riva upp löftet om att Ukraina inte skulle tillverka kärnvapen. Biden hade redan tidigare försäkrat Zelensky om stöd för att återta Krim och Donbass-republikerna.
Så väst valde kriget. I pågående krigspsykos talas om fördjupat samarbete med vår tids största massmördare USA. Nämn Afghanistan, Irak, Libyen. Syrien och Jemen där miljoner mördats och drivits på flykt och infrastrukturen förstörts under största möjliga mediatystnad.
Men det var ju inte i Europa invänder någon. Skulle deras liv vara mindre värda för det?

-

Skriv här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: