27 maj

Ett par tecken som kan vara varningssignaler för att något är på gång.

Estland utvisar 2 ryska diplomater. Det ser ut som att någon vill sätta igång trubbel mellan Ryssland och Estland. Äntligen, som dom har tjatat om ett ryskt hot mot de baltiska länderna. Då behöver de inte riskera att uppfattas som byfånar längre.
Vilken ”någon”? The usual suspects, de som ligger bakom i stort sett alla krig och allt elände på vår jord, västs finansoligarker, och deras hantlangare, de flesta ledarna för västländerna, och såna som Peter Hultqvist.

presstv.ir – Estonia expels 2 Russian diplomats, Moscow slams ‘hostile act –

“it looks like someone has decided to further escalate the situation on Russia’s border and support myths of a Russian threat.”

tass.com – Moscow comments on Tallinn’s move to expel Russian diplomats

Sen om Kina, ekonomiska fientligheter. Moodys nedgraderar Kinas kreditvärdighet. Är det början på en kampanj för att få Kinas ekonomi på fall? Det är ca  två veckor sen det stora mötet hölls i Kina om det nya samarbetet med infrastruktursatsningar mellan många länder. Ett initiativ som västs finansoligarker inte driver och som de säkert gärna vill sätta käppar i hjulet för.
Och som det sägs i artikeln och som man har sett tecken på tidigare i västmedierna, dessa västoligarker vill säkert också att ekonomiska problem i Kina skulle kunna göras till syndabock för en krasch i västs banksystem. Att man ska kunna säga att det var där det började, att det är Kinas fel.

sputniknews.com – Moody’s Attack on China ‘First Salvo of US Economic War Against Beijing’

Last week, in a move last seen in 1989 amid the events on Tiananmen Square, Moody’s downgraded China’s sovereign credit rating from Aa3 to A1. Russian economist Ivan Danilov warns that the move is highly significant. At best, he says, it was a financial sabotage operation; at worst, it was the first salvo of a US economic war against Beijing.
…
”To put it bluntly, every downgrade of a country’s rating instantly cuts off a certain portion of foreign investors, and forces some of those who have already invested in the country to immediately sell their investments,” Danilov explained. ”If the number of such ‘runaway investors’ reaches a certain critical mass, the shares and bonds market of the affected country collapses, along with its currency.”
The economist emphasized that attentive economic observers, who have already seen a similar scheme attempted against Russia in recent years, should recognize the pattern as it is now being used in China.

* * *

Peter Hultqvist var på besök i USA nyligen och höll ett tal som gör en mållös. Det ser ut som att han fått en särskild uppgift och ett ansvar att driva dessa västs finansoligarkers, som jag ständigt nämner, agenda. Nu när den amerikanske presidenten inte är lika pålitlig ur dessa makters synvinkel.

Lars Drake – Kan en försvarsminister ha mer fel i utrikespolitiken?

Detta är en kritik av Försvarsminister Peter Hultqvist tal vid Johns Hopkins universitet om den säkerhetspolitiska utvecklingen i norra Europa.
…
Svaret på frågan i rubriken är att det naturligtvis är möjligt, men då måste man vara endera oärlig, okunnig eller dödshotad eller någon kombination av dessa tre. När ska denne försvarsminister avsättas? Hur länge ska vi vänta på att fredsälskande socialdemokrater och miljöpartister reagerar?

Det är inget nytt med kontrollerade och ensidigt vinklade medier.
Ann Charlott Altstadt – Lär känna din fiende

Sveriges värsta fake news-skandal måste vara hur alla journalister under 1990-talet papegoj-upprepade att den ekonomiska krisen berodde på välfärdsstaten och att folket, som det hette, hade levt över sina tillgångar. Ingvar Carlsson behandlas i dag, på grund av fake news, som typ den sista äkta sossen trots att hans regering fattade de beslut i nyliberal riktning som ledde Sverige in i krisen.
Häromveckan läste jag en devot intervju med nationalekonomen Assar Lindbeck med vinkeln att han redde upp denna kris. Men utan att det nämndes att det var bland annat hans råd som orsakade massarbetslösheten, konkurserna och nedskärningarna. Och Lindbecks anvisningar för att städa upp efter sin och de uppburna nationalekonomernas katastrof handlade om att inskränka vår demokrati genom självständig riksbank, budgetdisciplin och förlängd mandatperiod. Demokratin ansågs nämligen farlig, då politikerna förleddes att lyssna på folkliga kravmaskiner i stället för på experter som Lindbeck. Kravmaskin var för övrigt ett vanligt ord under 1990-talet när politiker, ekonomer och journalister från alla läger spred fake news om välfärdsstaten.
Jag är så tacksam att jag inte längre lever i 1990-talets klaustrofobiskt trånga offentlighet utan har tillgång till en oändlig rymd av information. Jag bevittnar fortfarande hur det demokratiskt viktiga uppdraget utförs av journalister som inte skulle känna igen en kritisk fråga om den så kom och bet dem i arslet. Men jag slipper bli helt vanmäktig inför deras oreflekterat mainstreampolitiska och kunskapssvaga världsbild. Jag, liksom andra, kan i stället snabbt googla fram en egen underbyggd ståndpunkt eller förstå hur komplexitet kan förhindra en sådan.