24 dec – om DDR

Jag såg en intressant konversation på facebook mellan några personer som har erfarenhet av det gamla Östtyskland, DDR, som jag med deras tillåtelse publicerar här. De ger inte alls samma helt negativa bild som man alltid fått från medierna.
Propaganda är inte något nytt för mainstreammedierna, även om den säkert är mycket mer aggressiv nu.

Sven: Jag minns 1960. Som 12-åring fick jag se film i skolan. Avskräckande om Sovjet. I mataffärerna finns ingen reklam eller färg. På hylla efter hylla står det uppradade paket i svartvit. Potatis. Mjöl. Mjölk. Morötter. Ost. Bröd. Salt. Allt svartvitt. Klart man tyckte synd om dessa torftiga sovjetmedborgare. Lite senare dök där upp ett foto från DDR om hur politiska fångars barn hanteras då även deras barn måste bära den där randiga tröjan som alltid förknippas med fångar. Inte kul det heller. Senare visade det sig att det var fel. Det var ett foto från ett dagis där nybadade barn satt omvirade av randiga badlakan och fotografen vann ett internationellt fotopris.
Detta blev en tankeställare för mig då jag förstod att jag är drabbad av propaganda. Numera är jag betydligt misstänksammare – vad jag än läser.

Tom: Kommer ihåg den där badbilden. Orginalet var dessutom i färg. Men rödvitrandiga badrockar var inte så övertygande som fångkläder.
Vi besökte ofta en familj i DDR på somrarna. De trakterade oss alltid med oxfilé då de visste att vi inte hade råd hemma. Brukar aldrig berätta om mina minnen från den tiden i Dresden för det är aldrig någon som tror mig.

Tom: Originalbilden publicerades i gamla DDR-Revyn. Har tyvärr inte kvar den.

Sven: Jag har letat här på nätet i dag. Tyvärr ingen träff. Hade varit bra att visa på FB som ett exempel.

Tom: Tänkt på samma sak. Propagandan är så klockren. Nu när barn återigen används i propagandasyfte (Syrien).

Annika: Ingen tror på mig heller när jag berättar om mina besök i Moskva och Leningrad på 60-talet. Fantastiska restauranger med underbar mat, balett på Bolsjojteatern, rysk champagne (finns lika god som fransk, minst), rysk kaviar, billigt! Snälla, humoristiska, okonventionella människor med en bildning som Sverige aldrig kommer att kunna mäta sig med. Vackra Moskva med sin breda flod, Röda Torget där vi kastade snöboll och åkte kana en kall vinternatt, Kreml, alla pagoder…

……………….

Ingmar: Jag hade en arbetskamrat som ” flytt” från DDR . Vid närmare bekantskap så visade det sig att han var sjöman och bekantat sig med en svensk flicka . Och hon ville inte flytta till öst. Så han steg av båten som ” politisk flykting ” . Det var det enklaste sättet att bli svensk på 70 – talet . Dom flesta av mina arbetskamrater hade den socialdemokratiska synen på DDR . När han berättade om sin barndom och uppväxt i DDR så stämde det inte allls med den gängse bilden . Och folk blev uppretade på honom och vägrade lyssna . Han blev helt enkelt utpekad som lögnare ! Men vi var iallafall några som fortsatte att lyssna på honom. Jag som kommunist fick en helt annan bild av honom och kunde se dom socialistiska och demokratiska ambitionerna som fanns i det östtyska samhället . Men också bristerna . Den lite auktoritära synen på marxismen som lärdes ut i skolorna . Och personkulten som tog sig uttryck i alla hedersuttryck om ledare etc . Ändå kunde man ana ett mer demokratiskt samhälle än det svenska där solidaritet betydde mycket . I skolan hade man under vietnamkriget haft frivilligt arbete på lördagar för att sända förtjänsten till FNL . När jag antydde att det kanske inte var så frivilligt så förstod han inte vad jag menade . Det var ju ett av dom ljusaste minnena han hade av sin skolgång . Alla hade deltagit med glädje i arbetet !

Jag fick många av mina fördomar sönderslagna . Men som sagts ovan – det gick inte så bra när hans erfarenheter skulle kommuniceras till andra . Dom vägrade helt enkelt att ta in det och stämningen blev väldigt tryckt . Sånt är det nu också men då gäller det Syrien , Ukraina eller Putin . Men det är samma vägg att slåss mot !

Ingmar: Jag kanske ska tillägga att den gånge han blev utpekad som lögnare var när han berättade om sin far . Han hade varit självägande bonde . Och fick lämna ifrån sig jordbruket för att istället gå till en statlig anställning . Men hade fortsatt som bonde . Men han hade alltid varit konservativ och mot kommunismen . Så han arbetade i bondepartiet . Va ! Sa jag . Vad är det för parti ? Har det funnits länge ? Ja det har funnits sen innan socialismen . Och det finns kvar fortfarande ? Ja varför skulle det inte finnas kvar frågade han. Då blev dom flesta av mina arbetskamrater väldigt frågande . Och en del blev förbannade . Och han frystes ut .

Annett: Tom jag som är från DDR och har levt där på 80 talet blev lite fundersam när de visade en dokumentär om John Blund på svt där de visade en tom hylla och påstod att det var i en affär i DDR på 80talet. Tom jag ringde till en nära släkting för att försäkra mig om att jag inte hade missat de. Inte kunde de i det ”ärliga landet Sverige (den bilden hade jag iaf då)” ljuga sådär!

Tom: Så där höll man på hela 80-talet. Man var speciellt förtjust i att filma köer UTANFÖR livsmedelsaffärer. Du vet ju precis som jag att man hade av brandsäkerhetsskäl/hygienskäl det systemet att det inte fick finnas fler kunder i affären än det fanns kundvagnar. Så kön var därför utanför affären medan vi har dessa enorma köer innanför, vid kassorna.
Detta visste självklart de västerländska journalisterna, de fuskade och ljög medvetet.

Tom: Rekordet tog Rapport när de filmade ett rivningshus i centrala Dresden och påstod att så såg det ut i hela staden och att det bodde folk där.
Huset var utrymt och skulle rivas. Jag vet exakt var fotografen stod så jag vet också att om han vridit filmkameran några grader åt vänster eller höger så hade TV-publiken fått se ett toppmodernt svenskbyggt hotell till vänster och ett kulturpalats för barn och ungdomar till höger.
Undrar hur sådana fotografer fungerar.

Annett: Det fanns faktiskt köer ibland… jag kommer ihåg att jag köade en gång när de precis hade fått in alldeles färska mumsmumsliknande skapelser… fast i mitt tycke mycket godare än mumsmums… de fanns inte alltid… men det fanns alltid annat… alltid andra bakelser, smör, bröd, läsk, äpplen, potatis, dock bananer och orangea apelsiner oftast kring jul. Vi hade mest de gröna kubaapelsinerna annars. Frågan är om allt detta överflödet som vi lever med verkligen behövs och vad som är priset för att vi ska få ha det.

Och nuförtiden finns det många DDR medborgare som väl kan titta på allt överflöd i affärerna men ändå inte köpa det för de lever på Hartz 4 och tjänar max 7.50 Euro i timmen.

Annett: Kommer även ihåg att min syster som bodde i väst skickade smör och pålägg.. när jag undrade varför sa hon att på tv hade de sagt att det inte fanns sånt i våra affärer

Tom: När Västtyskland annekterade DDR köpte deras bondeförening, motsvarande LRF, upp i princip allt jordbruk och lade ner dem. På så sätt fick västbönderna en enorm marknad då DDR i princip var självförsörjande på livsmedel, något vi inte kan skryta med längre. Jag kände en en östtysk lantbrukare som fick hälla ut mjölken och nödslakta djuren då de uppköpta affärerna tvingades bojkotta det lokalproducerade.

Tom: Man visade ofta bilder från charkuteributikerna de dagar då man inte sålde färskt kött, vilket man inte gjorde alla dagar. Jag har själv stått i kö dessa ”slaktdagar” och sett kvinnorna bära hem veckans kött, en månadskonsumtion här i Sverige.
Då filmade man korvarna som hängde i butiken och berättade att det inte fanns något kött i DDR.

Annett: Jag lägger in en text som jag hade skrivit i ett annat sammanhang, men som även platsar här:

Jag har fostrats i DDR. Ord som solidaritet med de svaga, att hjälpa varandra på alla sätt och vis, fred, vänskap var nyckelord under min uppfostran.
Det som gjorde slut på det socialistiska försöket var att Helmut Kohl hade planerna för DDRs övertagande redan många år innan det hände.
Man följer alltid samma mönster: Muta journalister och politiker eller andra krafter för att sprida de egna (västs) I DDR så var det kyrkliga krafter som man fick med i den båten. Så började måndagsdemonstrationerna, där det skanderades ”Det är vi som är folket”
Dessa växte sig allt större.
Till slut så öppnade man muren av misstag… det hela berodde på ett missförstånd… men så blev det.

Efter att muren hade fallit hände något som gick stick i stäv med västs planer för forna DDR: ALLA partier, gamla som redan hade funnits i DDR och nya som hade uppstått satte sig runt ett bord ”Die runden Tisch Gespräche” och försökte hitta en konsens hur man skulle gå vidare nu. I detta spår så fick vi avnjuta en stunds SANN demokrati… allt fick sägas på gatorna och i radio mm.
MEN så helt plötsligen så visades det på tv en demonstration där folk ropade ”VI är ETT folk” Jag kan säga att jag var HELT chockad. jag som bodde där hade aldrig någon i min private krets, på jobbet, eller någon annstans hört att någon skulle vilja återförenas med BRD.
Detta är också ett beprövat knep ifrån USA och Väst. Man mutar lite folk, ger de banderoller i handen, talar om för de vad de ska ropa… och så visar man detta stort i TV.
Efter det gick allt väldigt fort utan att jag själv hängde med. Det runda bordet försvann, man delade in förvaltningsdistrikten i nya och varje distrikt fick en landshövding ifrån VÄST!

En eftermiddag handlade jag de vanliga DDR varorna… nästa morgon hade ALLT i affärerna bytts ut mot Västtyska varor :O. Utan förvarning…. utan att fråga oss!

Men folk ärt ju mutbara och kastade sig över de 20 sorters yoghurt som om det gällde livet. Vi hade ju bara typ 3 sorter.
Man skapade ”Treuhandanstalt” som skulle privatisera de DDR företagen, som ju var statsägda.
Så klart leddes denna av en person ifrån Väst, som sedan, när han hade moraliska betänkligheter mördades. Sedan försökte men skylla mordet på RAF.
Likaså blev Herrhausen mördad och precis som Palme mordet, Kennedy, och många andra klaras dessa mord aldrig upp.
Forna DDR företag stängdes, fast de hade fulla uppdragsböcker, tom traditionelle hantverksföretag som redan hade funnits innan andra världskriget (Plauener Spitze, Suhler Jagdwaffen…)
Det jag också reagerar på i Lars Berns resonemang är att man som vanligt kallar BRD för den sanna demokratin med yttrandefrihet för alla….
NJa, så har det väl ändå aldrig varit… Folk som inte delade den officiella synen utan försvarade DDR verbalt, stämplades som kommunister och förföljdes. Det fanns tex något som man kallade för ”Berufsverbote” dvs att man svartlistade folk som inte fick anställas av något företag, fick pga detta inte hyra en lägenhet… stod alltså helt utan försörjning… men detta pratar man ju fortfarande inte om i västvärlden… man vill inte förstöra bilden av VI är de GODA!
…..
Har läst en massa annan bullshit om DDR med, tex Kalle Bildt som kallade DDR för ondskans rike. Just rätt person som ska kalla DDR för detta. Klart att ett land helt utan arbetslöshet, med låga hyror, inga storbanker som skapar skulder istället för pengar, utan nämnvärda klasskillnader, med gratis vård och tandvård och mediciner mm. inte var i hans smak!
Nej, allt är fortfarande inte så som vissa vill få det till.
DDRs fall följde precis samma mönster som alla andra USAs statskupper.

Annett: Tom Det var nog lokala skillnader… på landsbygden så hade man nog inte så mycket transporter fram och tillbaka hela tiden. Då var det mer ekonomiskt och miljövänligt att tex köra ut kött en gång i veckan, medan man på de större orterna hade tillgång till färskvaror lite mer kontinuerligt.
Plus att det var väldigt vanligt att folk på landsbygden hade ett hushållssvin och slaktade själva

Tom: Det du skriver bekräftar det mina östtyska vänner berättat och det jag själv upplevt.

Tom: Ja, jag bodde hos vänner i ett litet samhälle utanför Dresden. Livsmedelsbutikerna hade samma utbud hela veckan medan köttbutiken hade det system vi hade på 50-talet.

Annett: DDR var mitt trygga, älskade hemland… men jag har aldrig vari en materialist utan har värdesatt de medmänskliga ”mjuka” värdena.
I och med detta så har jag med DDRs fall förlorat mitt hemland, min trygghet och mina rötter

Tom: Jo visst fanns det köer ibland när någon eftersökt vara kommit in. Att sydfrukter var sällsynta berodde ju inte på annat än att DDR var tvungen att handla med västvaluta vilket gjorde att man ofta fick prioritera andra strategiska varor. Och bananer gick i första hand till Kindergarten vad jag fått veta av en lärare som jag kände.
Med de köer man filmade på svensk TV var alltid utanför Konsum där kunderna väntade på sin tur att ta en kundvagn. Inne i butiken var kön vid kassorna minimal.

Annett: Det viktigast för mig var att vi hade en GRUNDTRYGGHET! Få enkla lagar och regler som inte förändrades stup i kvarten efter väder och vind. Låg hyra, gratis vård, tandvård och mediciner… visst var det brist på reservdelar till cykeln och annat ibland. Det ska vi inte sticka under stolen med. Men det fanns en solidaritet och hjälpsamhet bland folket. Man lappade och lagade och bytte och samordnade och det brukade lösa sig. Denna mentalitet var mycket mer värd än alla batteridrivna fotfilar, höstens måste-ha-tröja och den femte jackan till den lilla tösen.
Jag blev så glad av att prata med en svensk företagare som hade varit lite i DDR då och då och som berättade att han hade upplevt att människorna i DDR var på ett speciellt vis som han uppskattade otroligt mycket… en värme, enkelhet och godhet.
Gud vad jag saknar detta!

Sven: En kul historia från DDR.
Jag var 25 år. Andra gång jag besöker Östberlin. Nylagt skägg som inte finns på passet. Vid gränskontrollen granskar vakten mig och passet. ”Sie müssen sich rasieren” …och öppnar en sidodörr i vaktkuren för rakning. ”Va faaan!” …säger jag och tar två steg tillbaka. Strax svarar han mig på klockren svenska: ”Jag bara skojade med dig grabben. Varsågod”.
Jag tolkade saken som att han varit flykting i Sverige och var väl medveten om den smutskastning som nu pågick i Sverige. En typ med humor och ett minne jag inte glömmer.

Annett: Sven :D… ja, humor fanns det mycket. Många hade rätt så högt i tak.

Tom: Forskarna har ju konstaterat att mentaliteten bland folket under den korta tid DDR existerade drastiskt hade skiljt sig från den i BRD. Vilket också visade sig efter sammanslagningen. Det visade sig vara mycket svårt att skapa fasta förbindelser som tex äktenskap, värderingarna var så olika.
Jag kommer även ihåg hur våra vänners kontakter med släkt i väst knarrade betänkligt. Här i väst framställer man det som någon form av lillebrorskomplex men så uppfattar jag det inte. Det var värderingsfrågor om vad som var viktigt i livet, det handlade till exmpel om kulturkonsumtion kontra åkgräsklippare.
Jag saknar mycket våra somrar i DDR, framför allt människorna och samhällsklimatet. Lugnet, vänligheten, humorn, den totala bristen på stress. Det som borgarna så föraktfullt kallar vaggan till graven-staten.
Att det inte skulle hålla förstod vi ganska tidigt. DDR framstod för oss som ett begärligt byte för BRD, och man hade inte mycket att sätta emot.
Jan Myrdal skrev någon gång att Sverige var DDR:s förebild och jag är benägen att hålla med. Fast då inte det Sverige vi har idag.
Och i många avseenden var DDR förbi Sverige i folkhemsbygget. Inte konstigt att väst gjorde allt för att krossa det bygget.

Tom: Man skulle kunna skriva Inte konstigt att väst gjorde allt för att krossa det bygget, både här och där.

Annett: Just det, kulturlivet var väldigt rikt och alla hade tillgång till det. Biobiljetter och teaterbiljetter kostade väldigt lite. En ungdomsklubb i varje kvater med gratis häng och billiga discon mm.
Nej, så sentimental den här eftermiddagen blev nu då…

Tom: Jag är tacksam för det här meningsutbytet. Det var givande, kanske lite nostalgiskt men det är rader som behöver skrivas.

Annett: Kommer ihåg när jag fick se bilder ifrån rivningen av ”Palast der Republik” när jag redan bodde i Sveriga. Det var inte asbest som var skälet (vilket man skyllde på) varför det jämnades med marken. Det finns bannemej lika mycket asbest i BRD byggnader som byggdes under samma tidsperiod som detta ”Palast”. Men där hade DDR parlamentet sina sammankomster och jag liksom bodde där under hela min tonårstid… var på disco där så ofta jag kunde… snurrande belyst dansgolv… coolt. Och efter discot var slut så kunde man promenera hem i mörkret utan att behöver vara rädd eller känna sig otrygg.
https://www.youtube.com/watch?v=PWenMes2J7M – Ein Video zum Gedenken an den Palast der Republik

 

-

Skriv här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

«

»