28 april

Mycket intressanta uttalanden av en rysk politiker på Sverigebesök. Känns bara lite märkligt att läsa den i en av de stora anti-Putin-tidningarna svd.se – Ryssland beklagar frusna relationer – ”mediernas fel”

Sverige är ett av de länder som Ryssland har sämst relationer med i Europa. Det säger ryska toppolitikern Konstantin Kosatjev, som leder federationsrådets utrikesutskott. Något han menar beror på missförstånd och att svenska journalister skriver ”det värsta möjliga om Ryssland”.
…
– Vi har problem med många länder, men medan problemen är desamma är sättet att hantera dessa problem mycket olika. Vi har bra dialog med de flesta europeiska länder, med undantag av Sverige, Storbritannien och Polen. Sverige hör till de mycket få europeiska länder som har tagit beslutet att frysa våra kontakter. Det är Sveriges beslut, som jag tycker är felaktigt. Vi kan inte göra någonting åt det, men vi är alltid redo att återuppta dialogen.
…
– Politikerna börjar reagera, inte på verkligheten, inte på Ryssland som det är, utan på den bild av Ryssland som existerar i massmedia. Men som är konstruerad.
…
När det gäller den ökade spänningen tar han upp den uppmärksammade flygningen av ryska stridsplan intill den amerikanska jagaren USS Donald Cook i förra veckan.
– Varför är amerikanska militära fartyg i Östersjön överhuvudtaget? Det här fartyget som vi pratar om var utrustat med missiler med räckvidd på 2 500 kilometer. 2 500 kilometer. Fartyget går 7 mil från Rysslands kust, utanför Kaliningrads militära baser. Ryssland reagerar på det. Men det är en reaktion, inte en aktion. Ryssland vidtar åtgärder för att garantera sin egen nationella säkerhet.
När det gäller framtiden säger han att frågan om Krims status är utanför all diskussion. Den frågan är avslutad.
– Det vi kan diskutera är hur vi undviker att liknande situationer ska uppstå i framtiden. Och det är dags att börja prata om det. Vi vill ha kollektiva lösningar för säkerhetsfrågor i Europa och i överallt i världen.

Även DN, som är ännu värre i sin anti-Putin-propaganda tar upp Kosatjevs besök –

”Vi har aldrig övat bombning av Sverige”

Sverige är inte medlem av Nato, men många svenskar undrar varför Ryssland är det enda landet som gör simulerade bombangrepp mot mål i Sverige?
– Många svenskar ställer sig den frågan eftersom de läser inkorrekt information i de svenska tidningar. På något sätt är ni i en fälla. Ni försöker skydda er själva – men inte mot ett verkligt hot – utan mot bilden av påhittat hot, svarade Kontantin Kosatjev från podiet och slog sedan fast:
– Vi har aldrig, jag understryker aldrig, genomfört några övningar med simulerade bombningar av Sverige. Det är vad tidningar, BBC och andra typer av massmedier och andra källor informerat er om.

Lars J Eriksson på Skånska Dagbladet är nog den enda ledarskribenten jag kan komma på som skriver sansat om Ryssland! Varför kan han och ingen annan? Propagandakrig från två håll

Det talas och skrivs mycket om att Ryssland bedriver ett propagandakrig. I så fall är det lågintensivt jämfört med det som bedrivs mot Ryssland.
Nyligen var en Peter Pomerantsev på Sverigebesök. Han har skrivit boken ”Inget är sant och allt är möjligt”, en bok som tecknar en dyster bild av dagens Ryssland. I Sverige har han blivit mycket hyllad. Men hur trovärdig är han? Den amerikanske journalisten Mark Ames som verkat i Moskva har granskat Pomerantsev. Hans påstådda roll som insider i en Moskvabaserad TV-kanal är enligt Ames överdriven. Ames själv och ryska journalister han känner i den kanalen hade inte hört talas om Pomerantsev. Däremot vet vi att han har starka band till oligarker, amerikanska finansintressen, nykonservativa makthavare från Bushtiden samt arabiska oljeintressen. Dessutom är han anställd vid Legatum, en tankesmedja finansierad av rövarkapitalister som gjorde sig rika i Ryssland under Jeltsintiden.

Tro inte annat än att det pågår ett propagandakrig där de helt överlägsna resurserna finns hos en ohelig allians mellan stater, Nato och en stor grupp rövarkapitalister som är ute efter hämnd sedan Putin drev ut månglarna från Ryssland.

dalademokraten.se, Carl Tham – Nej till Natonärmande

Den organiserade NATO-propagandan är emellertid ett intet mot den opinionsbildning och arrangerade information som förmedlas av medierna, alldeles på egen hand. Vi bombarderas dagligen med hatbilder av Ryssland och dess onda avsikter.
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet har också på nyhetsplats opinionsbildare som förklädda till journalister engagerat återger vad deras kompisar i försvarsmaffian vill sprida och räcker inte det kan man alltid intervjua fanatiker i Riga eller Washington.
Det självpåtagna syftet är att skapa en bild av ett näraliggande hot och därmed mjuka upp motståndet mot en svensk NATO-anslutning. Det ses säkert med blida ögon av Löfven, Hultqvist & Co. Det ligger i deras intresse.

Filmen om Ukraina som jag tog upp i inlägget 15 april nedan, som skulle visats på SvT i början av april men visningen hade skjutits upp till den 1 maj. Nu meddelar man att även den visningen skjuts upp, och nu ger man inte något nytt datum!

Ukraina – revolutionens mörka sida, citat från inlägget

– Filmen är intressant och viktig, men i arbetet med den svenska versionen har det framkommit en del oklarheter.

Den svenska versionen? Vadå, tänker man klippa i den? Man har tydligen fått rejäla påtryckningar uppifrån om att inte visa den. Den svenska befolkningen är nog mer hjärntvättad och full-ljugen än de flesta andra, så man är rädda att filmens närmare granskning av händelserna i Ukraina ska avslöja hur illa ställt det är med de svenska medierna. Filmen finns på youtube med engelsk text – https://www.youtube.com/watch?v=54h3MnK8nKQ

* * *

Bra artikel om det amerikanska presidentvalet – Trump och den liberala intelligentsian, Ett europeiskt perspektiv
av Jean Bricmont

I fler hänseenden uttrycker framgången för Sanders kampanj, om än inte lika starkt hos demokraterna som hos Trump bland republikanerna, också en massornas revolt mot eliterna, men med avsaknad av ”den vita identitetskomponenten” (som förblir politiskt helt inkorrekt på vänstersidan) och med färre isolationistiska tendenser, för medan Sanders understryker vikten av att återuppbygga Amerika, har han i sitt förflutna visat svaghet för den humanitära interventionens tankegångar.

Slutligen måste vi fråga oss vad Trumps kampanj innebär för oss, vasallerna, europeiska medborgare i Imperiet, berövade rätten att rösta i USA. En populär revolt i ett land som förutsätts vara föregångare för allt som står för det bästa, och som vårt europeiska bygge försöker imitera genom att följa ledarskapet, detta innebär ett bekymmer för våra eliter. Valet av Jeremy Corbyn till det brittiska labourpartiets ordförande, liksom framväxten av diverse partier som betecknats som extremhöger i det kontinentala Europa, utgör i viss mån analoga fenomen till Sanders och Trump i USA. Även här har den styrande klassens konsensus, för öppna marknader och för konfrontation med den övriga världen i de mänskliga rättigheternas namn, börjat bryta samman.