Press TV’s Documentary — Who Rules America? (del 1)
Press TV’s documentary program ‘Who Rules America?’ provides a comprehensive look at the so called democratic governing system of the United States of America and reveals the actual powers who are ruling the nation.
fritenk.wordpress.com 
06 november 2012 kl. 1:32
Det där var en bra serie videos, framför allt förklaras ju i en av delarn varför det ser ut som det gör i våra media, journalister som inte skriver vad de ska skriva sparkas. Tänk, det har vi ju trott länge nu.
Nu skulle man ju önska sig en ny Torgny Segerstedt. Men det kanske bara föds en per tusen år eller så.
06 november 2012 kl. 10:24
Jag har inte mycket hum om vem Segerstedt är eller var, journalist på DN (?) på 50-60-70-talet? Och som då hade integritet och självständighet, låter det som på dig. Läget i den svenska ”journalist”-kåren är verkligen bedrövligt. Det måste vara just så, skriver de inte det som passar överheten så skriver de inte längre och förlorar inkomsten man så väl behöver för att betala på de svindyra bostadslånen. Ynkligt, måtte det bli en vändning snart, en revolt mot förtrycket.
07 november 2012 kl. 16:01
En revolt mot förtrycket eller fix av systemfelet kan inte införas förens tillräckligt många av den sovande massan inser att det är når som är fel. Knappt en enda av mina vänner eller facebookbekanta vill tro på det jag skriver/berättar om penningsystemet och vilka som ligger bakom detta system. Inte heller tycker de att det är nåt stort fel på media – för där får de ju sina ”sanningar” och msm ljuger ju aldrig. Det är alternativ media som har fel och konspirerar. Det är vad jag får höra. Så en revolt känns tyvärr långt borta. Men jag hoppas innerligt att mina bekanta inte representerar majoriteten men jag tror tyvärr det. Det räcker inte att bara skriva om det som pågår utan vi som har ”vaknat” behöver faktiskt göra nåt mer än att bara skriva. Frågan är bara vad och hur? Här känner jag mig villrådig. Jag vill engagera mig men vet inte hur eller i vad.
Mvh Dan
07 november 2012 kl. 21:52
Känner igen det där när man ska försöka föra fram bilden av att systemet är genomkorrupt och att samhället är ordnat för att gagna en liten klick. Det är jobbigt att ta till sig och är säkert en extra börda att bära ovanpå allt annat i ens liv.
Ja vad kan man göra? Man får göra vad man kan och hoppas på ett mirakel. Be realistic, plan for a miracle!
Kanske kan man hitta någon av dessa små öar av hopp, de som startar projekt för odling, lokala valutor och andra fria, alternativa initiativ. Några ord från en artikel som inspirerade mig hösten 2008, när den stora kraschen började, av Charles Eisenstein, som skrev att det gamla finansiella systemet är döende. Kanske kan de hålla liv i det ett tag till, kanske ända till 2012! skrev han. Och sen: ”Probably everyone reading this essay agrees with the principles of interconnectedness, whether from a Buddhistic or an ecological perspective. The time has come to live it.” – http://www.realitysandwich.com/money_and_crisis_civilization
Bra att jag kom att tänka på Eisenstein, han är inspirerande och hoppingivande att läsa!
08 november 2012 kl. 18:08
Tack för de orden och för länken till Eisenstein! Den artikeln var verkligen upplyftande! Ska se om jag ids konvertera den till svenska så att budskapet enklare kan nå mina vänner so inte gillar att läsa på engelska.
Lite mer hopp har infunnit sig nu :). Tack!
08 november 2012 kl. 18:14
Jag gjorde faktiskt ett försök att översätta den artikeln för länge sen, ska se om jag hittar den, så får vi se om du godkänner det!
08 november 2012 kl. 18:45
Jag hade t.o.m. lagt ut översättningen – http://standelion.webs.com/eisenstein/1.htm – men jag vill minnas att jag inte var riktigt nöjd med den själv.
08 november 2012 kl. 22:20
Tackar! Läser igenom imorgon och återkommer om jag hittar nåt värt att påpeka 🙂
07 november 2012 kl. 2:28
Torgny Segerstedt var chefredaktör på Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning, en vid den tiden ganska stor dagstidning som gick i graven någon gång på 70-talet om jag inte missminner mig. Han var en av de väldigt få mediapersonligheter som kritiserade Hitler och nazismen under trettiotalet och framåt. För det fick han utstå mycket spott och spe och se sin tidning censurerad åtskilliga gånger. Då gavs den ut med blanka spalter där censuren varit framme. Efter kriget upphöjdes han till rikshjälte, kan man tänka, då när det inte fanns en enda nazist i Sverige eller Tyskland och aldrig hade funnits några.
Ingrid Segerstedt Wiberg, om du minns henne, var hans dotter och en del av hans ljus lyste även över henne.
07 november 2012 kl. 21:56
Tack, hans dotter har jag hört något om, från fredsrörelsen?