mer om euro-debaklet

Några inlägg om det katastrofala euro-läget. Viktig och träffande artikel av Carl Thamm – ”Demokratin förlorare i eurokrisens Europa”

.. demokratin i euroländerna skall pressas tillbaka, makten över centrala politiska beslut förläggas i Bryssel/ Berlin utom räckhåll för medlemsländernas opålitliga väljare.
Men det räcker inte. Nästa steg måste vara en politisk europeisk union. Det är nu den linje som den tyska politiska och mediala eliten formerar sig kring, mer eller mindre preciserat.

Hur skall det gå till? Det vanliga förfarandet inom EU att trixa sig förbi väljarna går inte att tillämpa i detta fall: här rör det sig om helt grundläggande förändringar. Kanske tror de ledande politikerna att de europeiska väljarna nu är så uppjagade och oroliga inför eurosystemets fiasko att de är beredda att köpa ett ännu större projekt. Men det finns inget som tyder på det, snarare tvärtom

”Strategin är uppenbarligen att gradvis flytta fram positionerna. Man undviker att ställa frågan på sin spets och kompletterar den nya fiskala pakten med en politisk-fiskal som ger EU direkt makt över finans- och skattepolitiken i medlemsländerna och en bankunion med ömsesidiga åtaganden.

Det ena steget ger det andra, som är brukligt inom EU, den nationella demokratins makt upplöses gradvis i den ekonomiska nödvändighetens dunkel, tjänstemannadiktaturen tar vid och då kommer det federala projektet att marknadsföras som ett sätt att ge systemet ”demokratisk legitimitet”, ett nog så avslöjande uttryck. Det självbyggda valutamonstret skall tämjas med ett ännu större monster!”

Och en värdefull av Michael Hudson, som nog har större kunskaper om ekonomi än de flesta – The Weaponization of Economic Theory, Europe’s three needs: a debt write-down, a real central bank, and a more efficient tax system

There is a prejudice here that central bank financing of a domestic spending deficit by government is inflationary. This is nonsense, as demonstrated by recent U.S. experience: the largest money creation in American history has gone hand in hand with debt deflation.

It is the commercial banks that have created the Bubble Economy’s inflation, from North America to Europe. They have recklessly lent mortgage credit and other credit far beyond the ability of domestic economies to pay. A real central bank can create credit on its electronic keyboards just as easily as commercial banks can do. But central banks do not create credit for speculative purposes.

In short, there is no need for the present austerity. If Europe acted like the United States, it could bail out the banks.
But would this be a good thing? My second point is that there are good reasons not to fund a dysfunctional debt overhead, financial and tax system. It is preferable to change these systems.

Short-term financial aims overshadow the long-term adjustments that ultimately will be needed: debt writedowns in the public and private sectors. The alternative to this “business as usual” scenario is for the U.S. and European economies to look increasingly like the Baltics – austerity aggravating economic shrinkage.

The U.S. Government as well as European governments have taken bad bank debts onto the public balance sheet. This is not a problem for the United States, whose Federal Reserve can simply create the credit to roll over its debt. But for Europe, public debts simply cannot be paid under current central bank constraints. Instead of changing the central bank rules, the European Union is willing to plunge the continent into depression and economic shrinkage.

Hussein Askary på larouche.se – Euron är hotet mot Europa

EU:s Maastricht-, Nice- och Lissabonfördrag, med sina underskottsmål och inflationstak, blev guldkalven som europeiska politiker tvingades dyrka. Dessa fördrag banade vägen för att koncentrera makten till Bryssel och de privata bankintressen som styr Bryssel ideologiskt – längre och längre bort från nationella folkvalda parlament . Demokrati i Europa ersätts nu, som vi såg i Grekland och Italien nyss, av så kallade teknokrater som inte behöver ta politisk hänsyn till sina väljare när de tar beslut att skära ner befolkningens levnadsvillkor för att spara pengar för att rädda de stora europeiska bankernas spekulation.

Hela Europa och världen tvingas betala för bankernas spelskulder. Detta är krisens kärna. Nu kommer samma oligarki och säger till oss, att vi bör avskaffa våra nationella parlament och regeringar för att dessa är ”inkompetenta”, och ersätta dem med finansvalpar, som Italiens Monti, direkt från Wall Street och London!

Allt detta är onödigt och har fört Europa och stora delar av världen till ruinens brant. Om regeringar, som LaRoucherörelsen kräver, hävdar sin rätt till nationell suveränitet och självbestämmande, och använder vårt förslag för att separera banker från finansbolag, så behöver samhället inte betala för spelskulder. Då kan krediter användas för att återbygga Europas enskilda nationers realekonomier, i samarbete med varandra såsom det beskrivs i LaRoucherörelsens senaste rapport – ”En Marshallplan för Medelhavet och Nordafrika”.

-

>

Publicerat i ekonomi, EU. Leave a Comment »

Skriv här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s