avslöja propagandan

Skulle tro att kanske minst 90% av svenskarna nu går omkring förgiftade av mediernas avskyvärda kampanj mot Khadaffi och för det brutala och olagliga kriget mot honom! Det är mycket tveksamt om något av allt förtal mot Libyens styre stämmer, att man skulle döda obeväpnade civila urskillningslöst osv. Det är ju mycket viktigt det här, att folk vaknar upp inför vad de utsätts för av medierna. Vi borde ju ha kört ut de som sitter på de styrande posterna i vårt land för länge sen, men när de kommer med nästa steg, marktrupper till Libyen eller flygattacker mot Syrien eller Vitryssland och vad det kan bli, så måste vi ta tag i saker och ting. Nån djävla måtta får det vara!

Ett utmärkt och sällsynt exempel på sansad och anständig journalistik när det gäller den aktuella situationen i Libyen finns på newsmill, av Rolf Andersson och Lars-Gunnar Liljestrand – Libyen-resolutionen visar hur västmakterna missbrukar FN

Säkerhetsrådets resolution 1973 om flygförbudszon och skydd av civila i Libyen strider mot FN-stadgan. Endast för självförsvar eller då det finns hot mot internationell fred och säkerhet får militärt våld användas. I fallet Libyen rörde det sig inte om självförsvar och det är en inre konflikt som inte hotar internationell fred och säkerhet. FN:s säkerhetsråd påstår visserligen i sin resolution att det föreligger hot mot freden men anför inga skäl till den bedömningen.

Stridigheterna i Libyen (före västs ingripande) är ett inbördeskrig. Det är förbjudet i folkrätten för tredje part att ingripa i ett inbördeskrig. Det har bekräftats bl a av ett utslag av den enligt FN-stadgan inrättade Internationella Domstolen i Haag den 27 juni 1986 beträffande Nicaragua. Domstolen förklarade att USA:s militära stöd till upprorsmännen i Contras, som bekämpade den lagliga regeringen, var folkrättstridigt.

Det står också klart att västmakterna inte var intresserade av förhandlingar, som kunde leda till vapenvila. En delegation från Afrikanska Unionen, som skulle resa till Libyen den 20 mars för att förhandla, nekades att komma in i landet, som då övervakades av västs stridsflyg . Frankrikes erkännande, i strid med mellanstatlig praxis, den 10 mars av upprorsmännen i Benghazi, som Libyens legitima regering var ytterligare ett grundskott mot möjligheten att få till stånd en förhandlingslösning.

Ban Ki-moon uttalade den 25 februari att enligt uppskattningar ”mer än 1000 människor har dödats av säkerhetsstyrkor och milis lojala med Mohammar Ghaddafi.”

Men generalsekreteraren angav inga närmare detaljer och uppgav ingen annan källa än ”rapporter”. Då rådet tog resolutionen den 17 mars fanns inte heller några specificerade uppgifter om de påstådda övergreppen. Indiens representant i säkerhetsrådet Manjeev Singh Puri ansåg att generalsekreterarens utsände för att granska uppgifterna hade ”kortslutits” av resolutionen. Singh Puri förklarade: ”Vi hade inte förmånen att ha tillgång till hans rapport och inte ens hans bedömning av övergrepp. Det skulle ha givit oss en objektiv analys av situationen på marken … Rådet har idag antagit en resolution som bemyndigar långtgående åtgärder enligt kapital VII i FN-stadgan med relativt lite trovärdig information om situationen på marken i Libyen.”

Något för de här landsförrädarna att lära av!
Ett exempel till –Anders Johansson om bombattacker i demokratins namn
”När det talas om ”massorna” kan man vara säker på att det handlar om en plats långt bort. Eller har någon under de senaste femtio åren beskrivit en demonstration i EU eller USA i de termerna?”

F. William Engdahls artikel om Libyen är också mycket värdefull och får inte missas Creative Destruction: Libya in Washington’s Greater Middle East Project

Far more important than any possible numerology games a superstitious Pentagon might or might not be playing is the ultimate agenda behind the domino series of regime destabilizations that Washington has ignited under the banner of democracy and human rights across the Islamic world since December 2010.

With Washington’s exerting of enormous pressure on other NATO member states to take formal command of the US-led bombing of Libya, no matter under what name, in order to give Washington a fig leaf that would shift attention away from the Pentagon’s central role via AFRICOM in coordinating the military operation, the entire upheaval sweeping across North African and Middle East Islamic countries is looking at this writing more like the early onset of a World War III, one that some NATO members hint is expected to last decades.

As with World War II and World War I, this one as well would be launched to expand what David Rockefeller and George H.W. Bush in the past have called a ”new world order.”

Gaddafi’s real ‘crime’

Unlike Tunisia or Egypt where a halfway credible argument could be made that the population was suffering from exploding food prices and a vast wealth gap, Gaddafi’s Libya, officially called Libyan Arab Jamahiriya, is very different.

There, according to Africans I have spoken to with direct knowledge, Libyans enjoyed the highest living standard on the Continent. Gaddafi did not stay on top for 42 years without ensuring that his population had little room to complain. Most health services, education and fuel was state-subsidized. Gaddafi’s Libya had the lowest infant mortality rate and highest life expectancy of all Africa. When he siezed power from ailing King Idris four decades ago literacy was below 10% of the population. Today it is above 90%, hardly the footprint of your typical tyrant. Less than 5% of the population is undernourished, a figure lower than in the United States. In response to the rising food prices of recent months, Gaddafi took care to abolish all taxes on food. And a lower percentage of people lived below the poverty line than in the Netherlands.

So long as he remains, Libya poses an embarrassing economic alternative to Washington’s ‘free market’ globalization template which it is now desperate to impose on the one billion peoples of the Islamic world from Morocco across Africa and the Middle East to Afghanistan. For the powers driving this spreading war, it is a question of survival of the American Century, or what the quaint neo-conservatives called the New American Century, of the future survival of a sole American Superpower through spreading war and chaos as its own economy disintegrates more by the day.

Libya’s oil is indeed a factor behind the British, French and US war fervor. According to what one highly-informed Middle East oil services expert familiar with the oil resources of the entire region told me privately in a recent discussion, Libya has vast untapped oil wealth, by far Africa’s largest, and ”it is almost sulfur-free, the highest quality crude you find anywhere.”

But it would be a mistake to reduce what is in fact Washington’s Greater Middle East Project, as George W. Bush called it at the time of the 2003 Iraq invasion, to merely a grab for the oil.

Rather, regime change from Gaddafi to a US-dependent puppet regime amounts to a critical piece in a well-planned long-term US strategy to dismantle national institutions and a culture going back well over one thousand years, in an attempt to force the entire Islamic world into what George H.W. Bush in 1991 and David Rockefeller in his autobiography more recently triumphantly called a ”New World Order.”

As in the cases of the US-instigated ”spontaneous” and ”democratic” revolts in Egypt and in Tunisia earlier, Washington is carefully orchestrating the Gaddafi succession from behind the scenes. As numerous critics of the Washington policy pointed out, the US intervention in Libya is not a neutral act to protect innocent civilians but rather a calculated attempt to force regime change by militarily shifting the balance to the well-armed opposition forces in Benghazi in the east of Libya.

By stopping Gaddafi government forces from restoring control over their territory from an armed uprising that has fostered a civil war, principles of international sovereignty have gingerly been thrown out the window and replaced by a vague and unsubstantiated notion of ”responsibility to protect,” a precedent for use of force that many governments from Berlin to Rome to Beijing and Moscow now realize could have horrendous future consequences for them as well.

Once world opinion accepts the fuzzy notion that something being called ”responsibility to protect,” however vaguely defined, trumps national sovereignty, what is to stop Washington from imposing a No Fly zone over China or Russia or anywhere for that matter, to prevent ”human rights abuses”?

Who defines that nebulous ”responsibility to protect”? Washington, of course. Were there truth in labelling in international politics today, it would be named ”responsibility to protect Washington’s self-defined interests.”

Alan J Kuperman – False pretense for war in Libya?

Obama insisted that prospects were grim without intervention. “If we waited one more day, Benghazi … could suffer a massacre that would have reverberated across the region and stained the conscience of the world.’’ Thus, the president concluded, “preventing genocide’’ justified US military action.

But intervention did not prevent genocide, because no such bloodbath was in the offing. To the contrary, by emboldening rebellion, US interference has prolonged Libya’s civil war and the resultant suffering of innocents.

Nor did Khadafy ever threaten civilian massacre in Benghazi, as Obama alleged. The “no mercy’’ warning, of March 17, targeted rebels only, as reported by The New York Times, which noted that Libya’s leader promised amnesty for those “who throw their weapons away.’’ Khadafy even offered the rebels an escape route and open border to Egypt, to avoid a fight “to the bitter end.’’

Kurt Mimmo – UK Sends In Troops As Ground Invasion Of Libya Accelerates

Unleashing yet another deft salvo of Orwellian doublespeak, the British government announced today that it would be sending in military forces to “help” Libyan rebels while still insisting that it is not sending in military forces, as the EU gears up to dispatch a further 1,000 troops, also under the dubious pretense of preventing humanitarian suffering.

Globalist forces are now fully committed to a ground invasion and destabilization campaign in Africa’s richest oil country, and they will not stop at manufacturing any pretext to oversee regime change in Libya. A staged attack on western interests either domestically or abroad will be blamed on Gaddafi, or a new humanitarian hoax in a similar vein to Kuwaiti incubator babies or Serbian death camps will be invented as a means of securing a second UN resolution to completely ransack the country and overthrow Gaddafi.

Video: Libya Rebels Execute, Behead, Mutilate Gaddafi Army who Surrender! Where is CNN now? (varning för mycket otäcka bilder) Så förnedras Nato:s krigsfångar i Libyen

 

-

Publicerat i Libyen. 2 Comments »

2 svar to “avslöja propagandan”

  1. janne g Says:

    Hej och tack för alla bra länkar.

    Får väl dela en bra till dig, Maveras blogg är mycket bra.
    Hon hämtar det mesta ifrån rysk media.

    http://blogg.aftonbladet.se/mavera

    Ha det
    Janne

  2. Stan Says:

    Ja det var en intressant sida, Tack för den!


Skriv här

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s